~ Ett litet skrutt ~

Lite snuviga och hostiga är vi påväg mot Jul

Utanför vårt fönster faller snön

Skuggorna är långa i lampornas sken och kvicksilvret faller, det är knappt en månad till Jul

En evighet bort om man är liten och skrämmande nära för Tomten som tappat luvan…..

Har tänt ljus i kväll och gett minnen från då plats just här och nu…. Själar som satt spår men som inte längre känner vinterns kyla finns med oss….. Nu och Alltid

Snuva hosta och feber härjar, ute är det så där en 1000 grader kallt en eller annan snöflinga dalar sakta

Vi är hemma

Tankar om att det snart är Advent susar genom tillvaron, försöker fånga dem och ta tag i ett eller annat projekt.  Anar att allt det där jag skulle vilja sätta fram nu i mörkret ligger långt långt in i en annan värld kallad Förrådet. Ett land med invånare boendes på en yta långt mycket mindre än vad som egentligen är möjligt, där en adventsstake lätt hamnar en smula på glid långt under sin värdighet. Måste säga att mitt i allt finns en grym organisation bara det att somliga gäster som borde vräkts inte tagit saken på allvar och därför stoppar upp och rör till det för det som en gång var ett land där varje invånare hade en mycket speciell och noga uttänkt position.

Håll ljuset brinnande snart är det Advent

(Söker mig in i detta land som saknar uppkoppling…over and out)

För Kärleken och alla Umeåbor, en ljusfestival i mörka November, en underbar idé!

Visst var det en smula kallt men vem kan motstå glittret i ögonen på små Skruttar när deras hjärtan fylls av värmande stolthet.

Mitt i staden tändes ljuslyktor, konstnärligt utsmyckade av små kreativa barn från stadens förskolor. En evig (allt är relativt) sprial av ljus låg där framför fötterna i den mörka kalla novemberkvällen.

Sökande ögon, var är min, står den här eller där eller….

Tanken: -Tänk att just jag har varit med och skapat detta, fyller alla små ben som traskar runt i sprialen, det är stort!

Små ögon tindrade i kapp med en trillion underbara små ljuslyktor

En värmande iskall vinterkväll…..

Tog in lite granris här om dagen, tänkte att jag skulle förska mig på att vara kreativ en stund och sno till en krans till ytterdörren.

Att det skulle vara så att konst blir bäst när det gör ont, ingen poet skriver så bra som när han eller hon har is i hjärtat och ingen konstnär hittar färgerna och penseldragen så väl som när kniven ligger på strupen, ja det måste helt enkelt vara sant. Granris sticks och att försöka sig på att kreera ett mästerverk utan någon typ av handskar på de delikata små händerna ska man bara inte ge sig på. DET GÖR ONT….. så jag tog helt enkelt på mig handskar och det onda fanns inte mera smärtan var borta och det ger en liten ledtråd till hur det slutliga resultatet artade sig.

Konst skall tydligen göra ont för att bli bra…. men sedan är begreppet ”ont” såklart rellativt….. liksom verkets skönhet beror på beskådarens ögon (eller hur det nu var)

Kransen sitter i alla fall ute vid dörren ful som styk eller bara helt enkelt en skön-het i väntan på Advent

Med Kroppkakor i magen sitter nu två små nyduschade Skruttar framför Bolibompa och bara myser….

Dagen går så fort nu när solen knappt orkar ovanför hustaken

Tiden fram till Jul brukar ha en förmåga att rusa men med tanke på att Vinter inte är min favorit är det kanske rätt skönt att tiden går fort……

Till helgen startar Årets Ljusfestival, känns härligt att få lite ljus mitt i mörkret……………..

Du skall hedra din fader och din moder, sägs det i ett av de där budskapen det talades om i söndagskolan

Nåja det vet jag inte hur bra det fungerat över åren men med åren har det växt fram en äkta varm kärlek och den är jag så tacksam för…..

Imorgon är det Farsdag och då får jag äntligen åka hem och tanka….

Då ska vi fira att vi har varandra….

Älskar dig min käraste Pappa….