Tog in lite granris här om dagen, tänkte att jag skulle förska mig på att vara kreativ en stund och sno till en krans till ytterdörren.
Att det skulle vara så att konst blir bäst när det gör ont, ingen poet skriver så bra som när han eller hon har is i hjärtat och ingen konstnär hittar färgerna och penseldragen så väl som när kniven ligger på strupen, ja det måste helt enkelt vara sant. Granris sticks och att försöka sig på att kreera ett mästerverk utan någon typ av handskar på de delikata små händerna ska man bara inte ge sig på. DET GÖR ONT….. så jag tog helt enkelt på mig handskar och det onda fanns inte mera smärtan var borta och det ger en liten ledtråd till hur det slutliga resultatet artade sig.
Konst skall tydligen göra ont för att bli bra…. men sedan är begreppet ”ont” såklart rellativt….. liksom verkets skönhet beror på beskådarens ögon (eller hur det nu var)
Kransen sitter i alla fall ute vid dörren ful som styk eller bara helt enkelt en skön-het i väntan på Advent
